Hon sa att infektionsrisken var stor och kände därför att hon inte ville sy ihop såret, då man kan sy in bakterier. Hon tycker att det är bättre om vi rengör varje dag och ser efter såret själva.
Syr man så blir det absolut ett snyggare ärr, men jag vill bara att han ska må bra och att vi ska göra det bästa för läkningen.
Hundars päls är väldigt rörlig vilket gör att den kan släppa runt såret och det kan då lätt bildas små "fickor" där bakterier kan samlas. Vid större sår och "släpp" så gör man ofta ett litet hål under såret och sätter ett dräneringsrör från såret till hålet. Vår veterinär tyckte inte att det behövdes i det här fallet, utan vi kan själva vara dräneringsrör och massera ut vätska.
Här är han, vår fina lilla oturskille.
Strumpan?! Jo, det var så här.
Jag hann inte ens stoppa in honom i bilen så hade han kliat sig på kompressen med baktassen. Jag gick tillbaka in och fixade till tejpen. Veterinären kom på att om vi sätter på honom en "strumpa" så kan han inte klösa med klorna i alla fall.
Jag tyckte att det var en jättebra idé för då var tassen mer i fokus för honom än såret på sidan.
För att hålla kompressen ren så tipsade även veterinären om att sätta på honom en t-shirt.
Det fick bli en reklamt-shirt från J som jag klippte upp i ryggen så att jag kunde knyta den lättare.
Det är faktiskt jättesynd om Joey just nu. I och med alla "kläder" så tror han att han är svårt sjuk och kan inte längre röra sig normalt. Så här ska han alltså gå klädd i minst en vecka.
Tänkt vilket jobb bara för att Jessie skulle leka polis i hundrastgården.
Det verkar inte som om Joey bryr sig så mycket om det. Dom är bästa kompisar ändå.
2 kommentarer:
Det liksom bara med Joey sänt här händer, ha ha ha (förlåt att jag skrattar), stackars liten... =(
KJAM
Jag vet!
Man kan faktiskt inte göra något annat än att skratta.
Vår lilla knas!
Skicka en kommentar