29/10 -08
Jag tror att naprapaten gjorde sitt. Det kan vara så att hon knäckte tillbaka mitt huvud till där det ska vara igen.
Jag har hittat min plånbok och mina borttappade favvotummevantar.
Igår kväll pratade jag i telefonen i säkert fyra timmar. Först med två olika vänner och sedan med mamma, det var mysigt att ta igen lite. Tack sötisar!
Idag har brorsan och S begravt sin lilla Amelia.
I morse var det jättedimmigt och jag har önskat hela dagen att det skulle bli sol. Jag tänkte att om det är sol så kanske dom i alla fall kan få ett fint minne av begravningen. Jag vet inte, det kanske dom får ändå.
Mitt på dagen sprack det faktiskt upp och jag tyckte mig se några strålar med sol. Hoppas att dom fick några hos sig.
Jag har inte pratat med dom än, är fortfarande på jobbet men jag ska åka hem till dom sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar