Bryt ihop!

30/10 -08
Det är bättre att bryta ihop och komma igen, än att bita ihop.
Men jag inser att jag egentligen aldrig bryter ihop som man ska.
När det väl har uppstått problem eller något har hänt så har jag alltid tänkt att det inte är någon idé att sitta och åma sig över saker som skett.
Livet kommer att bjuda på fler överraskningar både dåliga och bra så det är bara att köra på framåt.

Jag var hos naprapaten igår. Jag har haft huvudvärk som inte vill ge sig och nästan alltid spänd nacke. Nu senast så sa hon att jag "är en så'n där som biter ihop", alltså med käkarna. Det gör att man bl a får huvudvärk.
"Jag tror till och med att det är dina käkar som är det stora grundproblemet här faktiskt", sa hon.
Hon sa även att det finns bettskenor som man kan ha på natten och på dagen är man bara tvungen att tänka på det själv.
Nu när jag har blivit medveten om det så märker jag att jag biter ihop HELA tiden. Fast jag känner mig ganska lugn och så kan jag komma på att jag står och biter ihop käkarna... Jättehårt.
Naprapaten sa (hon föreläser även om stesshantering) att man inte alltid behöver befinna sig i en stressig situation utan det kan vara att man oroar sig för framtiden eller har ouppklarade saker som man går och tänker på.
Jo.., men om jag nu måste klämma fram det så har jag väl kanske en del som snurrar i huvudet...
Jag ska ta tag i det!

Och där var det igen... Jag ska ju bryta ihop, inte med "hurtig-röst" ta tag i det!

...jag har inte tid att bryta ihop... Vem skulle ta hand om livet medans jag låg ihopbruten?