Tiden har gått fort men det gör fortfarande lika ont.
Ibland ler jag när jag tänker på henne och undrar om hon hade varit en likadan spillevink som sin underbara storebror, sen kommer sorgen och tårarna. Vi är en för lite...
Jag blir ledsen över att min bror och S har behövt gå igenom det här, det enda man önskar sin familj är ju lycka.
Ta hand om varandra, vi vet inte hur mycket tid vi får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar