“Det blir snart lugnare“ har jag tänkt i fyra år ungefär. Det blir inte det. Jag vet inte hur det ska kunna bli det heller när jag inte drar ner på tempot. Det svåra är väl att bestämma hur man vill att livet ska se ut. Trappa ner, vilket kroppen skulle tacka ja till just nu eller växla upp, vilket huvudet skulle gilla. Jag kan nog inte lugna ner mig om jag ska kunna komma framåt... och framåt vill jag ju... tror jag... fast åt vilket håll? Jag sover på saken.. inatt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar