Jag tror att jag varvade ner lite för mycket på semester
(om man nu kan göra det).
När vi kom hem så kändes det som om vardagen var jättejobbig med en massa problem hela tiden och jag hakade upp mig på allt.
Vårt bagage blev en dag försenat från flyget, vindrutan på bilen hade spruckit, min personal sa upp sig, min kropp slog bakut = fick skäll av naprapaten eftersom jag inte tränar, Jessie bet hål på Joey, fick magsjuka, en av "mina" katter som jag brukar passa var helt oväntat tvungen att avlivas.
Men i verkligheten så är det nog så vardagen är, saker händer och man tar hand om det helt enkelt och går vidare.
Vi fick tillbaka bagaget, det går att byta vindrutan, Joeys hål/sår är nu läkt... osv
Jag tar ett djupt andetag!
Jag suger åt mig av dom go'a stunderna med vänner och familj istället.
Träffade världens finaste 5 åring igår (min brorson som fyllde år) och våra familjer och efter det kan man ju inte annat än att se ljust på livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar